Jane Eyre

Fin bok:



521 sidor till:

Der Honigsjäger!

Honungsjakten, godis, kakor, vin, ostädat, mobiltelefoner som försöker överrösta varandra. Jockum plåtar, Emma sms:ar, Mia undviker Jockums kamera och Lisa verkar road. En vacker kväll i Borås.

Fint.

Jag fick äntligen sagoboken "East of the Sun, West of the Moon" med bilder av Kay Nielsen. En dansk illustratör verksam under det tidiga 1900-talet som inspirerades av japanska träsnitt och Art Nouveau-rörelsen (som han ofta betraktas som en del av). Ruskigt fint. Bilden ovan är tyvärr beskuren i boken. Och det lustiga är att de valde att ta bort nedre halvan av den istället för ovandelen med mestadels ränder. Så golvet och benen försvinner och dessutom hela bildkompositionen. Nå, resten av illustrationerna verkar ha klarat sig utan sådan stympning. Så jag förlåter boken. Den är trots allt väldigt fin.

P.S. Jag har ingen koll. Jag hade aldrig vetat vem Kay Nielsen var om inte Linda Medley, som skriver och tecknar fantastiska <3 Castle Waiting <3, nämnt Kay Nielsen som en inspirationskälla i en intervju.

Gnäll.

Det här är Mervyn Peakes egendesignade omslag till Titus Groan (1946) och Gormenghast (1950) två ganska annorlunda böcker jag tycker mycket om. Men det verkar som att dessa omslag enbart användes till (de numera vansinnigt dyra) förstaupplagorna. Varför? Jag vill ha originalomslagen. De är ju så himla stiliga.



Titta! Jag vill till och med ha hans tredje bok Titus Alone, trots att den är vansinnigt dålig, bara för att han gjorde ett så fint omslag. Varför gör ingen en riktigt bibliofil återutgivning av gormenghast-trilogin? Jag har gått och letat efter något att ersätta min fula gamla storpocket med, men nu kan jag inte tänka mig en variant utan originalomslagen. Jag är en bortskämd idiot.

Diamanda Galás. Grymmast.

Diamanda Galas – Let My People Go (Live)


Ok. Diamanda Galás är fantastisk. Lika brutal pianist som sångerska. Hon kan låta som en svart soulsångerska, som en galen häxa, som en hotfull gud, en nasal brandsiren och en gnisslande trasig elfiol - ofta i samma låt. Alltid lika obeveklig och intensiv och extrem. Helt sjukt bra. Rasande på katolska kyrkan för deras sätt att ignorera HIV och deras homofobi. Exorcister har försökt driva ut demoner ur hennes skivor. Brinner för mänskliga rättigheter på ett sätt som troligtvis gör Bono mörkrädd.

En rätt rolig intervju med henne i etc (som jag tycker särskilt Hemulens Dotter borde läsa).

Och tack till Vi Som Aldrig Sa Sexist, där jag först hörde om henne.

Här börjar det.

Jag är usel på att skriva dagbok.
Här kan vad som helst hända.